En av mina bästa killkompisar i högstadiet har gått bort. Detta har jag tagit jävligt hårt.
Det kom som en chock. :,( 
Han var den som alltid ställde upp för allt och alla, han fanns alltid där. Även nu, flera år efter skoltiden så fanns han där för mig hela tiden.
Vi var ju faktiskt kära i varandra i skolan också, så vi var väldigt nära varandra. 
Senast jag träffade denna fantastiska människa var för 1 månad sedan, då han kom förbi mitt jobb med 2 kaffe koppar och vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord i 30 minuter.`
 *Tackar gud för att jag fick denna sista underbara stund med honom*
Jag kan inte tro att det är sant, det går inte att förstå. Jag är nog i chock, men har i alla fall börjat bearbeta sorgen lite. Marcus är en god lyssnare tack och lov. 

Kristoffer Stenman, Du är älskad och saknad av många. Livet är inte rättvist, 23 år gammal, i dina bästa år. Så händer det ofattbara, på två röda så är du borta. 
Skänker mina tankar till din familj, din mamma, pappa och bror. Även till din kompis som ligger på sjukhus i gran canaria med allvarliga skador efter olyckan ni var med om. Hoppas att han överlever och att du har det toppen bra nu me. 
Vi ses på andra sidan älskade vän!! 

På lördag är det minnesstund för honom, jag hoppas att jag kan gå på den. Jag jobbar nämligen då, men hoppas på att komma ifrån en liten stund i alla fall. 

Hoppas även på att begravningen hinner vara innan jag åker till Thailand på semester, för jag vill och behöver ta ett sista farväl av denna fantastiska kille.  

KRAMAR till er alla!
äÄven styrke kramar till er alla som just nu går och bearbetar en sorg! Det är tufft som fasen men det grejjar du!