Inatt hade jag så svårt att sova, vaknade flera gånger och trodde inte att det var sant, det besked jag fick igår kväll.
Barnen har krånglat inatt också, så inte många timmars sömn för mig inte.
Liam väckte mig vid 4 tiden och sa att han hade ont i magen, sen somnade han om. Men nu hela morgonen har han haft ont i magen och varit ledsen. Han inte mer än fram till dagmamman innan jag fick ta hem honom igen, för han hade så ont. Jag hinner inte mer än innanför dörren innan han springer på toan och bajsar löst.
Så lilla Liam är magsjuk igen =(.
Jag får så mycket skuldkänslor när jag måste ringa till jobbet och säga att jag måste vara hemma igen med sjukt barn, inte alls kul men samtidigt inget som jag kan styra över heller.
 
Jag sitter här i ovishet och vet inte riktigt vad jag ska känna, men känner sorg väldigt stor sorg inom mig. Det besked jag fick igår fick mig att tänka över ett och annat, att livet kan förändras på 2 röda sekunder. Mina barn är det mest värdefulla jag äger och någonsin kommer att äga, så därför göra jag allt för dem.

Att gråta för mig är ett sätt att verkligen visa vad jag känner och att bearbeta sorg.
Jag är en väldigt känslosam människa som behöver mycket närhet.
Marcus har inte riktigt förstått detta, då han är helt tvärt om.
Men jag hoppas och tror att han ser på mig när jag kan behöva en kram och stöd, för jag känner mig rätt dum som sitter och gråter för något som hänt och någon bara sitter och tittat på.

 
Nu ska jag ta hand om sjuklingen här hemma och bara mysa när vi har egen tid.
KRAMAR Anka
Ha en fantastisk dag alla där ute,